Det är inte ofta man blir exalterad av 90-talets hjältar som gör comeback efter en stagnerande utveckling. När Souls Of Mischief x Adrian Younge slog sina påsar ihop lät det som ett minst sagt lovande och intressant samarbete.

Jag sprang i i A-Plus i Souls Of Mischief 2002 på Fatmilk i Göteborg och ställde då frågan varför han lämnat den samplingsbaserade produktionstraditionen – och fick svaret att “det låg inte i tiden”. I början av 2000-talet då teknik-stressen var påtaglig bland den gyllene erans utövare var den frasen motiverad. Nu drygt tio år senare har man lyckligtvis hittat tillbaka mot en mer organisk ljudbild som gjorde att vi föll pladask för “93 Til Infinity” och “No Mans Land”.

Tack Souls Of Mischief för en av årens bästa skivor…missa inte heller ATCQ-legenden Ali Shaheed Muhammeds remix-version av skivan…!