Sveriges Radio ska förvisso agera politiskt obundet och objektivt men har tagit ett förbluffande märkligt beslut när man skickar ut information om restriktioner för Kartellen/Timbuktu-låten “Svarta duvor och vissna liljor” i dess kanaler. Det finns ett flertal aspekter man kan beröra och snabbt inse att det är ett klavertramp att snärja in sig i ett märkligt resonemang kring en subjektiv värdering av politiskt och socialt laddade låttexter. Först och främst handlar det om den publicistiska aspekten på begreppet “public service” men även å andra sidan förståelse för hiphop och textskapande inom genren.

Den garvade hiphop-lyssnaren är knappast främmande för diskussionen om kontroversiella texter och dess inverkan på samhällsdiskursen. Att rappare ofta använder metaforer i sitt textskapande går som en röd tråd i genren och kan 2013 knappast vara en överraskning för någon, allra helst Sveriges Radio. Att grupper som N.W.A. och Ice-T yttrat kontroversiella textrader för flera decennier sedan har kanske vid det här laget glömts bort, men hyllas allt som oftast i dagens musikklimat för modet att beskriva samhällsproblem (något som ofta ligger till grund för nomineringar av Hall Of Fame-priser och liknande). Personligen har jag under många år som rapfantast fascinerats av textskapandet där rimstrukturer laddas med mer eller mindre politiskt korrekta metaforer, något exempelvis Eminem gjort förtjänstfullt under sin karriär. Av stor vikt är då att sätta in texten i sitt sammanhang och värdera artistens faktiska intention, vilket både Sebbe Staxx och Timbuktu själva redogjort för i fallet med “Svarta duvor och vissna liljor”.

Jag ställer mig frågan var det ska det sluta om man börjar censurera artister efter godtycke beroende på samhällsdebatten trots att det grundbultarna artisten i fråga försvarar är humana och baserade på människors lika värde. Vilka andra artister med anti-rasistisk agenda uttryckt i andra eller mer vaga ordalag ska förbjudas i Sveriges Radio? Börjar man hårddra dessa restriktioner finns det en lång rad artister som hamnar på “fel sida” om skiljelinjen för vad som är acceptabelt att uttrycka. Ska en lång andra svenska artister förbjudas att uttrycka kritik mot olika samhällsinstitutioner? Kommer man tillåta dessa att uttrycka sina åsikter i andra sammanhang, låt säga Dani M på P3 Guld-galan? Eller drabbas man även då av bannlysning från diverse SR-kanaler? Ska vi acceptera att public service tystas ner och blir en plats för radioskval och okontroversiella budskap? De facto är det en lång rad artister som kvalificerar att hamna på Sveriges Radios “bannlysta lista”, där Aftonbladet Kultur förtjänstfullt listat låtar kan tillskrivas liknande kontroversiella laddning.

Vi måste även ställa oss frågan om det finns någon absolut objektivitet och om kravet som public service-kanaler arbetar under är förlegat och tilllhör en svunnen tid. Är det ens möjligt att uppnå i dagens medieklimat där var och varannan person själva kan agera opinionsbildare? Måhända bör public service-begreppet omvärderas och ställas i begrepp till dagens utveckling i sociala medier.

Ur ett demokrati och yttrandefrihetsperspektiv är det så klart även problematiskt att begränsa rätten uttrycka sig fritt, i musik som tar anspråk på att beskriva sociopolitiska skeenden eller strömningar i samhället. I detta fallet den oroande utvecklingen av främlingsfientlighet och rasism som sakteliga normaliseras och där vanliga människor tillåter sig att bli en tyst majoritet. Låt inte public service och Sveriges Radio tystas ner. Låt oss aldrig tystna i kampen mot rasism och främlingsfientlighet.