Sverige har under många år gått i en riktning där politiken på nuvarande politiskt inslagna väg präglats av ökade klassklyftor, ungdomsarbetslöshet, ett allt hårdare samhällsklimat och försämrade villkor inom skola, vård och omsorg. En direkt följd av utanförskapet som drabbar de mindre priviligerade i samhället är frustration, ilska och en förödande “vi & dom”-mentalitet. Politiska partier med grundläggande värderingar som tillhör historiens mörka tidsepoker har åter tagit plats i det politiska rummet och sprider propaganda som mer liknar 1930-talets Tyskland än ett modernt, accepterande och inkluderande postmodernt samhälle anno 2014.

Acceptansen för det okända och den du inte känner tycks minska bland gemene man för varje dag. Med Internet-forum och sociala medier bygger vi upp osynliga murar där den direkta och fysiska debatten ersätts av cementerade och fördomsfulla slutsatser i slutna rum, bakom stängda sovrumsdörrar. Förmågan och viljan att granska källkritiskt får stå åt sidan för det snabba effektsökande budskapet där kritiska röster inte kan/hinner höjas, innan delningar och retweets utan urskiljning sköljer genom ditt flöde. Vad är ett adekvat och välgrundat påstående? Vad är sant? Vad är falskt? Finns det objektiva sanningar i det mediala landskapet? Finns det politiker och partier som baserar sin politik på grova förenklingar och generaliseringar?

Den springande punkten är källkritik. Att analysera och våga ta en sansad och balanserad debatt kring åsikter, påståenden, debattartiklar och kampanjer egentligen består i. Att utmana gängse föreställningar. Det är ett individuellt ansvar vi alla måste ta. Även efter valrörelsen är över och vardagen tar vid.

Rösta för tolerans – acceptera aldrig intolerans. Lägg din röst för ett öppet samhälle på söndag.