Idag är det Record Store Day 2014. Trots att den digitala nedladdningen och streaming dominerar marknaden ser man ett trendbrott där musiklyssnare åter vänder sina blickar mot vinylskivan. Önskan att ha sin musik i ett fysiskt format kvarstår trots en digital utveckling där CD-skivan har en dyster framtid. Det finns många aspekter att glädjas över i en utveckling där vinylskivan går en ny vår till mötes både vad gäller försäljning och utvecklingspotential. Internationellt har många aktörer sedan flera år tillbaka i mindre upplagor tryckt upp exklusiva releaser på vinyl; till exempel Slice Of Spice och ständigt expanderande Stones Throw Records bland många andra. Även om musikkonsumentens sug efter exklusiva releaser på färgad vinyl och med exklusiva omslag/sleeves så är det trots allt en annan aspekt jag fäster extra stor vikt vid. Upptäckandelusten. Nyfiken inför det okända. Sökandet.
Under 90-talets senare hälft grävde jag mina fingertoppar snudd på blodiga i klassiska skivaffärer som Street Level, Pitch Control och skivbörsar där en back erbjöd en möjlighet att fynda. Jag kunde spendera timmar och leta igenom högar med vinyl för att hitta den där 12″:an ingen annan hört eller kanske lagt vantarna på i vänkretsen. Nyfikenheten för det okända drev mig på den tiden – en mystik med det smått otillgängliga formatet när CD-skivan fortfarande dominerade och innan Internets fildelningshysteri. Det var vackert att stå i en dammig källare och få det där euforiska ruset av att förutsättningslöst söka musik som går att känna, lyssna och lukta på. Efter åratal av digitalt “samlande” tror jag att folk börjar sakna ett fysisk format och magin är för vem som helst att upptäcka.
Dig in the crates!
