Hallå Kingsizevänner.
Jag är på en roadtrip i det gömda, glömda Burma, ett land som nu börjar leva upp igen med en demokratiseringsrörelse och en ny nivå av öppenhet. Det gjorde att jag t ex utan besvär kunde ta mig in ibland musikerna alldeles vid scenen för ett resande teatersällskap. Dem ser ut som ett street-team ifrån 1800 talet och med en råriven gonggong musik som är svår att beskriva. Rakt på sak och ruffigt som en bergsprängare och en skottkärra tegel. Funky Asia är väl en term som skulle passa. Dem precis som jag hade kommit till staden Bagan för den årliga tempelfestivalen vid den massiva pagoden Ananda, ett tempel fyllt av rökelse, altare, Buddah bling bling och blommor. Allt för att hylla andligheten och ge gåvor till munkarna dagen efter fullmåne. Alla tältar eller bor i sina bilar och oxkärror runt templet. Inte Way out West festival alltså utan Way out East med en känsla av att tiden stått still. Jag var med runt midnatt när musikerna värmde upp publiken innan sångare och teatersällskap skulle upp på scen. Trummor och en sorts gong gongar är kärnan i musiken och allt mickas ut genom mikrofoner som hängde från taket i snöre & ståltråd ….! Spännande med andra ord.
Snart fortsätter min resa denna gång med sikte på Addis Abeba i Etiopien och Selam Festival Addis där jag teamar upp med b la , Mapei, Gnucci och Helen Berhe. Nästa Kingsize rapport är redan på ingång.
Som bonus kommer här en ”streetfeed” med So Mad Crew & Mosquito, utan is, utan slask utan dubbdäck …….
