Följ @kingsizemag på Instagram för bild- och videouppdateringar från Roskilde Festival 1/7-4/7, med skribent Mia Andersson på plats med fotograf Dennis Bärlund ( www.dennisbarlund.com / www.archivedstories.com )
Konsertrecensioner – Roskilde Festival, torsdag:
G-EAZY
Scen: Avalon
Det är i festivalmått mätta tidigt på dagen och vare sig jag eller G-Eazy förväntar sig den ansamling med människor som faktiskt kommer. Mannen som låter sina drömmar styra kosan har nu tagit sig hela vägen från Kalifornien och om G-Eazy redan var peppad förhöjs det snabbt när spelningen drar igång. Han är glad, hängiven och väldigt alert. Arbetar fort upp ett engagemang från publiken som viftar med händerna i luften och hoppar. Texterna är inte alltid utvecklande men det är kaxigt och utmanande och till och med hans lite uttjatade tugg om fuck och sex går hem. Flertalet gånger påtalar han att detta är den bästa publiken han någonsin haft och att han lovar att komma tillbaka. Han passar till och med på att dissa morgondagens spelning i London för att han älskar stunden så mycket. Och faktum är att denna spelning påminner mig om varför jag älskar Roskilde så mycket. För det är bara här jag sett artister ha riktigt roligt, bara här jag tror på dem när de säger att de inte vill gå av scenen.
// Mia Andersson
ILOVEMAKONNEN
Scen: Apollo
DJ:n inleder konserten med att spela hits från bland andra Kendrick Lamar, Tupac, Dr. Dre, Big Sean och Drake. Publiken blir galen och överallt omkring mig dansar man. Men när en DJ inleder en konsert med diverse olika hits är det oftast ett illavarslande tecken och när han dessutom tar dem till klimax innan artisten klivit ut är uppförsbacken lång. ILoveMakonnen har en nästan beundransvärd energi på scenen när han konstant hoppar upp och ner men något saknas. En hypeman? Mellansnack? Ju mer jag tänker på det desto mer påtagligt blir känslan av att det där introt var som en kompensation för detta. Det tål väl dessutom att sägas att detta är en typisk spelning där publiken i ärlighetens namn mest är bekant med en låt, ”Tuesday”, vilket absolut kan fungera men inte idag. Prestationen är det inget egentligt fel på, han gör det han ska men jag förflyttar mig för att känna in, från längst fram till sidan och längst bak men det lyfter inte. Som om publiken – och likaså jag – gärna vill men det går inte. Fokusen tappas så sakteliga och publiken övergår istället till en samling människor som festar.
// Mia Andersson
DIE ANTWOORD
Scen: Orange Stage
I motsats till vad man kanske kan tro om Die Antwoord så bygger deras musik på glädje och frigörelse, att få släppa loss och bara vara.”Fuck your rules!” skriker de ut i det oändliga publikhavet och precis så är det, de går dit lusten pekar och det älskar jag dem för. Men för att kunna ta sig an Orange krävs faktiskt planering och varje ljus, klädombyte och dans följer således en viss plan i resan in i deras sagolika värld.
I varje hörn har man under dagen hört folk prata om den kommande spelningen, ”det kommer bli sjukt!”. Och ja, blickar jag ut över publiken blir det just det. ”DJ Hi-Tek Rulez” sitter där den ska och publiken blir som galna när ”I Fink U Freaky” och ”Enter The Ninja” spelas. Ninja och Yo-Landi avlöser och stöttar varandra snyggt och det är verkligen en tight och annorlunda show vi bjuds på. Ju längre in i showen vi kommer desto större och vackrare rave liknar området men jag måste ändå erkänna att jag förväntade mig mer kaos och obskyra element.
// Mia Andersson
Foto: Dennis Bärlund www.dennisbarlund.com / www.archivedstories.com
