Det är något speciellt med Robin ”Mwuana” Nyström som känns uppenbart nästan vad han än tar sig till. När ett tidtagarur plötsligt dyker upp på den vita duken på scenen och börjar räkna ner från tio minuter på ett slutsålt Nobelberget så finns ingen oro, utan bara en upprymd känsla av att det här kommer att bli speciellt. Klockan letar sig ner till noll och den splitternya musikvideon till ”Switch” visas upp till publikens jubel.
Det som framförallt slår en när man ser Mwuana live är att det egentligen inte behövs så mycket mer än att han spelar sina låtar. Musiken talar för sig själv och är vid det här laget så uppskattad och inlärd, tack vare sin briljanta enkelhet, att det inte finns något tillfälle där han behöver be publiken om något. Alla som är på plats sjunger och rappar med i varje låt. Vid något tillfälle behöver vi prata om Mwuanas genialitet som låtskrivare, men det får bli en annan gång. Där och då finns inget annat än eufori.
Trots att musiken räcker har Mwuana tagit sig tid att krydda till showen en aning. Att spela upp musikvideon är ett lysande drag och varför har inte fler tänkt på att räkna ner till spelstart? Tydligt och triggande. Han tar även hjälp av tre dansare som får förstärka känslan vid låtar som ”Min nya”. På scen får han sällskap av ständiga följeslagaren Karim på stående inslaget ”Jag kan dig” och till publikens stora glädje dyker Lamix upp för remixen av ”Hey Baby”. Den enda som saknas är Michel Dida.
Någonstans här finns också den enda lilla kritik man kan rikta mot Mwuana. I och med att kvällens spelning får ses som hans enskilt största på hemmaplan finns också förväntningar på att något speciellt ska hända. Något som vi ännu inte sett. Personligen hade jag gärna hört Karim och Mwuana framföra den förstnämndas låt ”Mina händer” och nästan oavsett omständigheter spela ALNs ”Cocaina”. Mwuana har även samlat ihop en rad låtar med intressanta Stockholms-gäster, som Näääk & Nimo på ”Allt för dig” och låtar som ”Kaliber” och ”Där på hörnet”. Det hade verkligen gett spelningen något extra och Mwuana har tillräckligt med förtroendekapital för att chansa.
Men för de som var på plats var det nog inget större problem och efter konserten var folk mest besvikna på att det inte höll på längre. En dubbeleggad kritik som även säger något om hur bra det var. Visst saknade man låtar som ”Inget mot dig” och framförallt ”Natural Born Killers”, men man kan inte få allt här i världen. Vi fick trots allt Mwuanas näst bästa spelning hittills, tätt efter det legendariska Stay Out West-giget i somras.
Bästa låt: ”Ensam” och ”Djur”. ”Ensam” slår alltid hårt live och refrängen i ”Djur” blev dubbelt så mäktig när den även tilldelades alla tjejer.
Det här minns vi: En utsåld spelning och fantastisk kväll som lämnade mersmak.
Publiken: 100% närvarande och hade kunnat dansa, hoppa och sjunga i minst en timme till.
/Malkolm Landréus
Foto: Perihan Doverland
